Hilma af Klint föddes 1862 och dog 1944. Hilma af Klint var en svensk konstnär och mystiker som skapade abstrakt konst redan år 1906, flera år före Wassily Kandinsky, Piet Mondrian och Kazimir Malevitj – de som traditionellt tillskrivs pionjärskapet inom abstraktionen. Men af Klint visade inte sina radikala målningar offentligt. I sitt testamente fastställde hon att verken inte fick visas förrän 20 år efter hennes död, då hon ansåg att världen ännu inte var redo att förstå dem.
De Fem och Hilma af Klints andliga inspiration
Hilma af Klint var djupt engagerad i spiritism och esoteriska strömningar, som teosofi och senare antroposofi. År 1896 bildade hon tillsammans med fyra andra kvinnor – Anna Cassel, Cornelia Cederberg, Sigrid Hedman och Mathilda Nilsson – det andliga kollektivet “De Fem”. Genom automatskrift, seansprotokoll och andekontakt utvecklade de en konstnärlig praktik där Hilma af Klint blev kanal för högre väsen – särskilt “Amaliel”, en av de röster som instruerade henne att skapa verken för ett framtida tempel.
“Målningarna till templet” – Hilma af Klints monumentala livsverk
Mellan 1906 och 1915 skapade Hilma af Klint över 193 målningar i serien Paintings for the Temple – ett av modernismens mest gåtfulla och systematiska konstnärliga projekt. Verken är uppdelade i flera grupper, ofta med återkommande motiv som spiraler, äggformer, lotusblommor, svanar och dualistiska symboler. Hon kombinerade vetenskap, religion och konst i en enastående visuell syntes. Vissa målningar var över 3 meter höga och avsedda att hängas i en spiraltrappa i det tempel hon såg i visioner.
Hilma af Klints symbolvärld: färg, form och kön
Af Klints måleri är djupt kodifierat. Hon gav färger och former särskilda betydelser:
- Blått symboliserade det feminina
- Gult representerade det maskulina
- Rosa och rött stod för kärlekens kraft
- Grönt för tillväxt och natur
- Spiralen för utveckling och livsprocess
- Cirkeln för evighet och andlig fullkomning
Dualiteter, föreningar och andlig transformation står i centrum i hennes arbeten.
Möte med Rudolf Steiner påverkade Hilma af Klints framtid
1908 mötte Hilma af Klint Rudolf Steiner, grundaren av antroposofin, som bekräftade hennes gåvor men avrådde henne från att visa målningarna offentligt. Han menade att mänskligheten ännu inte var redo. Detta möte förstärkte hennes beslut att låta konstverken vila i det fördolda till efter sin död.
Från glömska till världsgenombrott
Efter Hilma af Klints död 1944 togs arvet om hand av en släkting. Det var först på 1980-talet som världen fick upp ögonen för hennes abstrakta verk. 2013 visades en större utställning på Moderna Museet i Stockholm, men det verkliga genombrottet kom med Guggenheim-museets Paintings for the Future (2018–2019) – den mest besökta utställningen i museets historia med över 600 000 besökare.
Hilma af Klints konstnärsutbildning och tidiga karriär
Hilma af Klint var en av de första kvinnorna att antas till Kungliga Akademien för de fria konsterna i Stockholm. Hon examinerades 1887 och arbetade därefter som porträttmålare och botanisk illustratör. Hennes tekniska skicklighet och vetenskapliga intresse utgjorde grunden för hennes exakta, nästan diagramliknande abstraktioner.
Hilma af Klints koppling till naturvetenskap och geometri
Af Klint var fascinerad av naturens struktur och kosmiska lagar. Hon hämtade inspiration från ny forskning om elektromagnetism, evolution och molekylärbiologi. Hennes bilder liknar ibland vetenskapliga illustrationer och förebådar på så vis senare 1900-talskonst som försökte förena konst och vetenskap.
Konflikterna kring Hilma af Klints arv
Hilma af Klint-stiftelsen förvaltar idag hennes verk, men har på senare år hamnat i blåsväder. Bland annat har NFT-projekt och digitala samarbeten ifrågasatts då de anses gå emot hennes vilja att konsten skulle förstås i ett andligt sammanhang. Länsstyrelsen har påbörjat en granskning av stiftelsens hantering.
Hilma af Klint i dag – mer aktuell än någonsin
Idag räknas Hilma af Klint som en av den abstrakta konstens mest betydande pionjärer. Hon har inspirerat konstnärer, forskare, feminister och mystiker världen över. Moderna utställningar, dokumentärer och böcker har cementerat hennes status som ett konsthistoriskt nyckelnamn som inte längre kan ignoreras – inte för vad hon efterliknade, utan för vad hon förutsåg.