Marina Abramović föddes 30 november 1946 i Belgrad, i dåvarande Jugoslavien, och är idag en av världens mest inflytelserika och banbrytande performancekonstnärer. Hennes konst har under över fem decennier suddat ut gränserna mellan konstnär och publik, mellan smärta och närvaro, mellan kropp och idé. Abramović använder sin egen kropp som både medium och motiv, och har i verk som Rhythm 0 och The Artist Is Present låtit publiken konfronteras med sin egen etik, empati och grymhet. Hon har kallats ”mormodern av performancekonst” och har varit verksam över hela världen – från MoMA i New York till Australiens öken och Kungliga Konstakademien i London.
Marina Abramovićs uppväxt formade en konstnär som sökte gränser
Abramović växte upp i ett kommunistiskt Belgrad med två föräldrar som var krigshjältar. Hennes barndom präglades av strikt disciplin, emotionell kyla och separation – något som ofta återspeglas i hennes verk. Hennes mor var kontrollerande och övervakade hennes varje rörelse ända upp i vuxen ålder. Det var först genom konsten som Marina kunde finna en väg ut. Hon började studera måleri vid Belgrads konstakademi 1965, men insåg snart att färg och duk inte räckte till. Det var kroppen, tiden och närvaron som blev hennes riktiga medium.
Rhythm 0 – Marina Abramović utsätter sig för publikens makt
Ett av hennes mest omtalade verk, Rhythm 0 (1974), var en sex timmar lång performance där hon stod helt passiv inför publiken. På ett bord framför henne låg 72 objekt – däribland en ros, en sax, en piska och en laddad pistol. Publiken fick göra vad de ville med hennes kropp. Hon rispades, rördes vid och fick till slut ett vapen riktat mot sig. Verket avslöjade publikens moraliska gränser – och deras villighet att korsa dem. Det blev en ikonisk studie i makt, kropp och ansvar.
Marina Abramović och Ulay – kärlek, andning och separation på kinesiska muren
Mellan 1976 och 1988 samarbetade Abramović med den tyske konstnären Ulay. Deras relation var både romantisk och konstnärlig. De skapade verk där kropparnas beroende och samspel var centralt – som Breathing in/Breathing out där de blockerade varandras andning i nästan 20 minuter tills de föll ihop. Deras relation avslutades i verket The Lovers (1988), där de började vandra från varsin ände av kinesiska muren och möttes i mitten för att ta farväl. Separationen blev till konst, och verket är idag ett av deras mest mytologiserade.
Marina Abramovićs kropp blev plats för smärta och transcendens
Hennes senare verk fortsatte att tänja på kroppens gränser. I Luminosity (1997) satt hon naken på en cykelsadel monterad högt upp på väggen, med armar och ben utsträckta som ett kors. I Rhythm 5 låg hon medvetslös inuti en brinnande femuddig stjärna tills publiken avbröt verket. Hennes kropp har ofta blivit både offer och helgon, en plats för publiken att projicera sina egna känslor, maktbegär och begär efter närvaro.
The Artist Is Present – Marina Abramović möter publiken i tystnad
År 2010 genomförde hon sin mest kända performance, The Artist Is Present, på Museum of Modern Art i New York. I tre månader satt hon tyst vid ett bord åtta timmar om dagen och lät besökare slå sig ner mittemot henne, i tyst ögonkontakt. Över 850 000 besökare kom. Verket blev en viral sensation och cementerade hennes status som en global kulturikon. Den mest kända stunden uppstod när hennes tidigare partner Ulay oväntat dök upp – deras tårfyllda blickmöte blev konsthistoria.
Marina Abramović Institute och metoden som lär kroppen uthållighet
2007 grundade hon Marina Abramović Institute (MAI), ett centrum för immateriell och långvarig konst. Här lärs ut The Abramović Method – en fysisk och mental träning i tystnad, rörelse, uthållighet och fokus. Metoden syftar till att förstärka publikens upplevelse och ge dem verktyg att möta konsten utan distraktioner. Det är en form av konstnärlig meditation som blandar andlighet, kroppslighet och perception.
Marina Abramović som första kvinnliga konstnär på Royal Academy of Arts
Hösten 2023 blev Abramović den första kvinnliga konstnären någonsin att få en soloutställning på Royal Academy of Arts i London. I denna retrospektiv ingick både klassiska verk som Rhythm 0 och nya tolkningar med interaktiva inslag där besökare kunde själva delta i Abramović-metoden. Hon framhöll i intervjuer vikten av att konsten måste vara närvarande, levande och oförutsägbar – särskilt i tider av social oro och teknologisk överstimulans.
Marina Abramovićs relation till naturen, kroppen och andlighet
En formativ period i hennes liv var 1980–81 då hon levde i Australiens öken tillsammans med Pintupi- och Pintjantjara-folken. Hon beskrev denna tid som en andlig vändpunkt, där hon lärde sig se världen utan tid, med naturens rytm som kompass. Det inspirerade verket Gold Found By the Artists, där guld symboliserar visdom snarare än rikedom. I en intervju 2024 beskrev hon detta landskap som det mest transformerande hon någonsin upplevt.
Provokation, sårbarhet och total närvaro – Marina Abramovićs eviga drivkraft
Abramović har aldrig undvikit kontrovers. Hon har skurit in kommuniststjärnor i huden, bytt plats med prostituerade (Role Exchange), och tvingats avbryta verk på grund av livsfara. Hon har kritiserats för att vara för självupptagen, för extrem – men också hyllats som en mästare på närvaro och total uppriktighet. Hennes konst handlar inte om chock, utan om sanning. Genom smärta, tystnad och konfrontation söker hon det råa mänskliga mötet – det som inte kan köpas, mätas eller förklaras.