(1870-1880-tal)
Exemplifierat av landskapsmålningarna av Claude Monet (1840-1926), fokuserade impressionismen på den nästan omöjliga uppgiften att fånga flyktiga ögonblick av ljus och färg.
Stilen introducerade icke-naturalistiska färgscheman och lösa – ofta mycket strukturerade – penseldrag. Närbilder på många impressionistiska målningar var oigenkännliga.
Stilen var mycket impopulär bland allmänheten och konstkännare, även om den var högt rankad av andra moderna konstnärer, handlare och samlare. Stilen blev så småningom världens mest kända målarrörelse.
Impressionismens huvudsakliga bidrag till ”modern konst” var att legitimera användningen av icke-naturalistiska färger, vilket banade vägen för 1900-talets helt icke-naturalistiska abstrakta konst.
Impressionismens uppkomst och betydelse
Impressionismen, en av de mest banbrytande och inflytelserika konstnärliga rörelserna, uppstod i Frankrike under 1870-talet och fortsatte att utvecklas genom 1880-talet. Rörelsen kännetecknades av sin djärva brytning med traditionella konstnärliga normer och sitt fokus på att fånga ögonblickets flyktiga karaktär. Impressionismens mål var inte att avbilda världen på ett exakt eller realistiskt sätt, utan snarare att förmedla upplevelsen av ljus, färg och rörelse i det ögonblick som konstnären betraktade sitt motiv.
Claude Monet och landskapsmåleriet
En av de mest framstående konstnärerna inom impressionismen var Claude Monet (1840-1926). Hans landskapsmålningar blev ikoniska för stilen och exemplifierade många av de tekniska och stilistiska innovationerna som definierade rörelsen. Monet var särskilt intresserad av hur ljus och färg förändrades under olika tider på dygnet och under olika väderförhållanden, vilket ledde till att han ofta målade samma motiv vid flera tillfällen för att fånga dess föränderliga natur. Ett av hans mest kända verk, Impression, Soluppgång (1872), gav rörelsen dess namn och illustrerar perfekt hans fascination för ljusets flyktiga karaktär.
Monets målningar visade ofta mjuka och vaga konturer där detaljer inte var viktiga. Istället lade han vikten på hur färgerna interagerade och hur ljus och skugga förändrade landskapet. Denna teknik gjorde hans verk nästan abstrakta på nära håll, men när man betraktade dem på avstånd, blev motivet tydligare.
Impressionismens karakteristiska drag
Impressionismen introducerade ett antal nya tekniker och idéer som utmanade de klassiska reglerna för måleri. Ett av de mest framträdande dragen var användningen av icke-naturalistiska färger, där färger inte längre var bundna till realistiska skildringar av verkligheten. Konstnärerna använde ljusa och klara färger direkt från paletten, ofta utan att blanda dem, för att skapa en vibrerande och dynamisk känsla i sina målningar.
Penseldragen var lösa och snabba, vilket bidrog till att skapa intrycket av rörelse och ljusets flyktighet. Dessa breda, ofta tjocka penseldrag var ibland så otydliga att det på nära håll var svårt att identifiera motivet, men på avstånd smälte de samman till en harmonisk helhet. Många av impressionisternas verk var till en början impopulära på grund av denna stil, eftersom de bröt mot de etablerade idealen om att konst skulle vara tydlig och realistisk.
Allmänhetens och kritikernas reaktion
När impressionisterna först ställde ut sina verk möttes de ofta av hård kritik. Många konstkännare och konstkritiker ansåg att stilen var ofärdig och bristfällig. De lösa penseldragen och de okonventionella färgscheman stred mot tidens normer för vad som ansågs vara ”god” konst. Dessutom uppfattades de flyktiga, vardagliga motiven som mindre värda än de traditionella ämnena som religiösa eller historiska scener.
Trots denna inledande skepsis blev impressionismen alltmer populär bland andra moderna konstnärer, samlare och konsthandlare. Många unga konstnärer såg impressionismen som ett befriande steg bort från de strikta akademiska reglerna, och stilen fick efterhand ett stort inflytande över utvecklingen av modern konst.
Impressionismens bidrag till modern konst
Ett av de viktigaste bidragen som impressionismen gav till modern konst var legitimeringen av användningen av icke-naturalistiska färger. Tidigare hade konstnärer varit tvungna att hålla sig till färger som exakt återgav verkligheten, men impressionisterna visade att färger kunde användas på ett mer subjektivt och kreativt sätt. Detta öppnade dörren för de konstnärliga experiment som skulle komma att definiera 1900-talets abstrakta konst, där färger och former användes för att uttrycka känslor och idéer snarare än att avbilda den synliga världen.
Impressionismen banade således vägen för senare konstnärliga rörelser som postimpressionism, fauvism och kubism, där konstnärerna tog ännu större friheter med både färg och form.
Sammanfattning
Impressionismen representerade ett avgörande steg bort från den traditionella konstnärliga metoden och lade grunden för många av de estetiska och tekniska innovationer som kom att definiera modern konst. Genom att fokusera på flyktiga ögonblick av ljus och färg, och genom att använda lösa penseldrag och okonventionella färgscheman, utmanade impressionisterna synen på vad konst kunde vara. Deras mod att bryta med traditionen öppnade dörren för en helt ny värld av konstnärligt uttryck, som än idag inspirerar och fascinerar både konstnärer och konstälskare.